Sammanfattningsvis kan jag beskriva
fastandet med två ord, småtrist och omständigt. Nu låter det som
att jag har avskytt att fasta, men så hemskt hoppas jag inte att jag
har framställt det. Det har varit mäktigt att se vad kroppen
pallar. Jag har verkligen gillat den här ”tomma” känslan som
har gett mig energi att gå med lätta steg dom har veckorna. Däremot har det varit besvärligt att dricka hela tiden och gå på toa hela tiden
och känna sig lite utanför hela tiden.
Jag har haft svårt att hinka i mig så
mycket vätska som ”måltiderna” innehåller på den lilla stunden en
lunchmåltid varar, men då har jag istället smuttat på dem en
längre stund och målen har liksom glidit ihop lite. Allt för att
inte magen skulle känna sig alltför missnöjd. Det här smådrickandet har
gjort att tänderna har känts lite ofräscha och jag har borstat dom
minst tre gånger varje dag. Om man fastar en längre tid tänker
jag att det måste skada emaljen. Min mage blev också sjukt känslig
under fastan, juicen blandades ju ut med ljummet vatten, men även
det vanliga vattnet jag drack behövde vara kroppstempererat för att
jag inte skulle känna att det isade i magen.
Jag började nedtrappningen på en
måndag och schemat slutade på en söndag. Eftersom nedtrappningen
var det absolut jobbigaste tror jag att det är värt att se till att
man har rätt lite att göra dom första dagarna. Eventuellt köra
nedtrappningen på helgen innan, om man är ledig. Gör man det så
kommer upptrappningen på torsdagen och fredagen och då kan man
eventuellt lyxa med lite mer normal mat på helgen. Iofs var
upptrappningen också lite besvärlig, så det är kanske värt att köra den på helgen också. Jaja, man får prova sig fram helt enkelt, det finns nog ingen ultimat lösning.
Om jag skulle göra detta igen skulle
jag se till att köpa hem ett mjukt toalettpapper och en bra
handkräm, för min rumpa och mina händer har fått ta den yttre
smällen. Det har ju blivit en del toalettbesök över dom här två
veckorna och jag har tvättat händerna lika många gånger (tänka
sig!). Toalettpapperet får inte vara för strävt, men inte heller
för mjukt så att det smular sig. Handkrämen spelar ingen roll egentligen, så
länge du använder den. Jag äger hur mycket krämer som helst, men
jag är sämst på att smörja mig.
Om du som läser funderar på att göra
det här kan jag verkligen rekommendera att investera i en maskin som
gör juice. Även om det stundtals har känts drygt att försöka
hitta på vad man skulle blanda till och också att diska maskinen efteråt, så
har det varit så sjukt mycket trevligare att kunna komponera ihop
sina egna juicer. Jag har ju köpt lite juice också, men på nåt
sätt blir det godare när man gör det själv och man kan få större
variation utan att ruinera sig. Däremot var örttéerna
skittråkiga efter ett tag och då hade jag minst 5 olika att välja
mellan. Det gäller
att vara lite påhittig och inte bara köra på samma gamla morot-
och rödbetsjuice till lunch alla dagarna. Bara att piffa till med
lite ingefära kan göra hela skillnaden. Variation är nyckeln. Då
är det värt att ha en fastekompis som kommer med jordgubbar när
man känner sig kräkless på äppeljuice och peppar en när man
känner att allt bara är jobbigt. Så tvinga med nån i din
omgivning att fasta med dig!
 |
| Philips Juicemaskin |
Slutligen, de två vanligaste frågorna
jag har fått under min fasta, förutom frågan om jag inte är hungrig, är om jag har skitit nåt under fastan och hur mycket
jag har gått ner i vikt. På fråga ett svarar jag väldigt sällan
och väldigt liten mängd och fråga två besvarar jag inte. Man går
ner i vikt när man fastar, men det var inte därför jag fastade och
jag tror att det är en väldigt ineffekiv bantningsmetod. Den
svältande kroppen ser nog till att kompensera och ta vara på allt
den får i efterhand, så jag räknar inte med någon varaktighet i
viktnedgången och därför blir det irrelevant. Tjo! Däremot har det varit intressant att se hur kroppen pallar med att vara utan föda under en rätt lång period.