Slutreflektioner

Sammanfattningsvis kan jag beskriva fastandet med två ord, småtrist och omständigt. Nu låter det som att jag har avskytt att fasta, men så hemskt hoppas jag inte att jag har framställt det. Det har varit mäktigt att se vad kroppen pallar. Jag har verkligen gillat den här ”tomma” känslan som har gett mig energi att gå med lätta steg dom har veckorna. Däremot har det varit besvärligt att dricka hela tiden och gå på toa hela tiden och känna sig lite utanför hela tiden.

Jag har haft svårt att hinka i mig så mycket vätska som ”måltiderna” innehåller på den lilla stunden en lunchmåltid varar, men då har jag istället smuttat på dem en längre stund och målen har liksom glidit ihop lite. Allt för att inte magen skulle känna sig alltför missnöjd. Det här smådrickandet har gjort att tänderna har känts lite ofräscha och jag har borstat dom minst tre gånger varje dag. Om man fastar en längre tid tänker jag att det måste skada emaljen. Min mage blev också sjukt känslig under fastan, juicen blandades ju ut med ljummet vatten, men även det vanliga vattnet jag drack behövde vara kroppstempererat för att jag inte skulle känna att det isade i magen.

Jag började nedtrappningen på en måndag och schemat slutade på en söndag. Eftersom nedtrappningen var det absolut jobbigaste tror jag att det är värt att se till att man har rätt lite att göra dom första dagarna. Eventuellt köra nedtrappningen på helgen innan, om man är ledig. Gör man det så kommer upptrappningen på torsdagen och fredagen och då kan man eventuellt lyxa med lite mer normal mat på helgen. Iofs var upptrappningen också lite besvärlig, så det är kanske värt att köra den på helgen också. Jaja, man får prova sig fram helt enkelt, det finns nog ingen ultimat lösning. 

Om jag skulle göra detta igen skulle jag se till att köpa hem ett mjukt toalettpapper och en bra handkräm, för min rumpa och mina händer har fått ta den yttre smällen. Det har ju blivit en del toalettbesök över dom här två veckorna och jag har tvättat händerna lika många gånger (tänka sig!). Toalettpapperet får inte vara för strävt, men inte heller för mjukt så att det smular sig. Handkrämen spelar ingen roll egentligen, så länge du använder den. Jag äger hur mycket krämer som helst, men jag är sämst på att smörja mig.

Om du som läser funderar på att göra det här kan jag verkligen rekommendera att investera i en maskin som gör juice. Även om det stundtals har känts drygt att försöka hitta på vad man skulle blanda till och också att diska maskinen efteråt, så har det varit så sjukt mycket trevligare att kunna komponera ihop sina egna juicer. Jag har ju köpt lite juice också, men på nåt sätt blir det godare när man gör det själv och man kan få större variation utan att ruinera sig. Däremot var örttéerna skittråkiga efter ett tag och då hade jag minst 5 olika att välja mellan. Det gäller att vara lite påhittig och inte bara köra på samma gamla morot- och rödbetsjuice till lunch alla dagarna. Bara att piffa till med lite ingefära kan göra hela skillnaden. Variation är nyckeln. Då är det värt att ha en fastekompis som kommer med jordgubbar när man känner sig kräkless på äppeljuice och peppar en när man känner att allt bara är jobbigt. Så tvinga med nån i din omgivning att fasta med dig!

Philips Juicemaskin

Slutligen, de två vanligaste frågorna jag har fått under min fasta, förutom frågan om jag inte är hungrig, är om jag har skitit nåt under fastan och hur mycket jag har gått ner i vikt. På fråga ett svarar jag väldigt sällan och väldigt liten mängd och fråga två besvarar jag inte. Man går ner i vikt när man fastar, men det var inte därför jag fastade och jag tror att det är en väldigt ineffekiv bantningsmetod. Den svältande kroppen ser nog till att kompensera och ta vara på allt den får i efterhand, så jag räknar inte med någon varaktighet i viktnedgången och därför blir det irrelevant. Tjo! Däremot har det varit intressant att se hur kroppen pallar med att vara utan föda under en rätt lång period.